Fär några veckor sedan sände Kalla Fakta på TV4 ett program om djurhanteringen i Sverige. Redan nu rapporterar Aftonbladet och andra medier att programmet ”avslöjar” att tiotusentals djur varje år plågas ihjäl på vägen till slakterierna.
Kalla Fakta-redaktionen ska ha en stor eloge för att de nu följer upp sitt tidigare reportage på detta tema från 2002.
Samtidigt tvivlar jag på att de relevanta frågorna kommer att ställas efter programmet. Det brukar nämligen inte bli så.
Detta kommer att hända
Min gissning är att det blir som det brukar bli:
1. Tillfällig upprördhet hos de som ser programmet, vilket följs av
2. politiska löften om flera utredningar i frågan, samt
3. förnyade ansträngningar från djurindustrin (inklusive jordbruksministern) för att tuta i folk det gamla vanliga köttnationalistiska mantrat: ”Sverige har världens bästa djurskydd. Det är värre för djuren utomlands. Köp svenskt så vet du att djuren haft det bra.”
Vad som helst går ju att sälja med mördande reklam. Bara man har råd att blåljuga om idylliska Bregottfabriker och Egna Svenska Gårdar varje kväll så kan man lätt få Svensson att gå tillbaka till charkdisken igen i morgon.
Och så blir det ett till program om precis samma sak om två år igen.
Ska vi ha det så? Eller är det kanske dags att börja ställa några meningsfulla frågor?
Låt mig försöka förklara vad den kommande debatten kanske borde handla om istället för utredningar, potemkinkulisser och köttpropaganda:
Kalla fakta 1: Inget nytt
Kalla Fakta gör inget ”avslöjande” i kvällens program. Att detta händer – dagligen – har djurrättsorganisationer uppmärksammat i åratal. Det nya är att det för en gångs skull visas på tv. Det säger jag inte av bitterhet – det är som sagt utmärkt att Kalla Fakta gjort detta uppföljande program som kan nå ut till hundratusentals tittare.
Men det mest intressanta är kanske inte att programmet sänds ikväll. Den verkligt förbryllande frågan är varför det inte sänds alla andra kvällar.
Tänk efter. Sverige ska ha världens bästa djurskydd. Här ska inget djur skadas eller lida i onödan. Alla håller med om det. Borde det då inte finnas ett intresse hos allmänheten att få reda på vad som egentligen händer? Borde inte medierna ha ett intresse av att uppmärksamma något som alla anser är viktigt?
Vill man ha en värdemätare på djurens status i samhället så borde de stora medierna ge en viss fingervisning om attityderna. Nu vet vi vad djuren är värda i vårt land. En halvtimmes tv-uppmärksamhet. Vartannat år.
Kalla fakta 2:
Medan Kalla Fakta visades mellan kl. 20.30-21.00 så dödas 4 300 djur på svenska slakterier. Inte ett ord om det i programmet.
Däremot fick vi veta av både Djurskyddsmyndighetens generaldirektör och en erfaren djurskyddsinspektör att en ”nollvision” för svårt skadade djur är en omöjlighet. Eller som en sakfrågeansvarig på Djurskyddsmyndigheten nyligen sade till mig: ”All djurhållning kommer att innebära ett visst lidande för djuren”. Detta efter att jag frågat personen om inte behandlingen av kycklingar i broilerindustrin borde
Kalla Fakta 3:
Naiva idealister är de enda som någonsin har förändrat något. Realistiskt sett.
Eller som Lennon skrev:
You may say Im a dreamer,
but Im not the only one,
I hope some day you’ll join us,
And the world will live as one.