Den populäre tv-kocken Jamie Oliver har nyligen upprört brittiska tv-tittare genom att slakta ett lamm i rutan. Oliver fick hjälp med att skära halsen av det obedövade lammet och försvarade sig sedan med att säga att ”en person som har tillagat över 2000 lamm under sin karriär bör ha slaktat minst ett av dem själv”.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det uttalandet.

Å ena sidan ligger det väl något i det.

Om Oliver och hans restuaranggäster redan har betalat köttindustrin för att döda 2000 lamm är väl det minsta han kan göra att själv bevittna lidandet en gång, istället för att återigen fega ur och låta någon underbetald slaktare göra skitjobbet.

Å andra sidan förstår jag inte vem det är han försöker övertyga med det där argumentet. Om han menar att han har någon storts moralisk skuld att återgälda efter allt tillagande av döda lamm – ja, då borde väl slutsatsen istället vara att han slutar laga mat med kött över huvud taget? De 2000 anonyma lammens lidande görs ju liksom inte ogjort bara för att han dödar ett till. Lidande + lidande = Mer lidande. Det är inte mycket till moralisk matematik att försvara sig med.

Eller menar Oliver bara att han – som professionell matlagare – borde ha erfarenhet av alla led i matproduktionen? Men inte sjutton blir man väl en bättre kock bara för att man egenhändigt har dödat ett lamm på tv?

Nej, vad det här handlar om är den gamla vanliga köttångesten.

Jamie Oliver vet, liksom alla vi andra, att köttet vi köper i affären en gång var ett levande djur som andades, rörde sig, tänkte och kände. Någonstans vet vi alla att det är moraliskt dilemma att äta kött, eftersom det kräver att djur dödas i onödan.

De flesta hanterar detta genom att bara förtränga saken. Köttet i plastförpackningen får inte kopplas till slakterier och djurtransporter i våra huvuden. Alla sådana tankar måste hållas borta. (Det är därför vegetarianer är så provocerande kring middagsborden – de utgör ju en påtaglig påminnelse för alla köttätare om att de också kunde ha gjort ett mer etiskt val, men att de har misslyckats med att göra detta. Och finns det något som den mänskliga psykologin har svårare att hantera än påminnelser om ens egna misslyckanden?)

Men det finns också en annan strategi, nämligen romantiseringen av dödandet och köttet.

Istället för att ta det moraliska problemet på allvar – och landa i vegetarismen som ett självklart alternativ – så försöker människor uppfinna ritualer kring dödandet. Om jag bara äter djur som jag själv dödat så får jag ett naturligt förhållande till maten. Om jag bara ser djuret i ögonen när jag skär av halsen så visar jag min respekt. Gud vet hur många patetiska försök till argumentation som har gjorts på detta tema.

Djur har aldrig ”gett” oss mat. I relationen till djur har människor alltid tagit sin ”mat”. Med våld. Jamie Oliver gjorde bara det som alla gör när de köper kött: