Bortom SYNTAX ERROR – om behovet av en ny verklighet

”Allt du har fått lära dig om djur är fel.”

Så skulle man i korthet kunna sammanfatta djurrättsrörelsens budskap till allmänheten. Precis så dramatiskt är det budskap vi står för.

Djurrättsrörelsens huvudproblem är med andra ord inte fenomen som ”djurplågeri”, ”plågsamma djurförsök” eller de ofta omtalade ”missförhållandena” i djurfabrikerna. Inte på långa vägar.

Sådana företeelser är endast uttryck för samhällets djurförtryck – uttryck för speciesismen.

Vårt huvudproblem är istället speciesismens dominans – den utbredda, närmast universellt oemotsagda, föreställningen att människor i kraft av sin mänsklighet äger rätt att använda andra djur för sina egna syften.

Allt vi har fått lära oss om andra djur är uttryck för denna dominans, som ständigt återuppfinns i språk och kultur. (Den måste hela tiden återuppfinnas, eftersom den inte finns på riktigt.)

Allas vår gemensamma uppfostran att tro att det är acceptabelt att utnyttja andra djur till mat, kläder, experiment och underhållning är med andra ord bara en integrerad del i reproduktionen av några av världshistoriens största misstag:

Misstaget att tro att vi har rätt att utnyttja individer som råkar se ut och bete sig annorlunda.
Misstaget att tro att det finns en hierarki av allt levande där vi människor alltid befinner oss i toppen.
Misstaget att tro att allt detta är ”naturligt” bara för ingen säger emot.

Inte konstigt då att responsen på det raka djurrättsbudskapet ofta tenderar att bli, som min gamla C64-dator brukade säga när den stötte på en felstavad programrad: ”SYNTAX ERROR”: Fel i meningen. Språket obegripligt. Koden omöjlig att processa.

Utsagan att andra djur inte finns till för oss att använda är i den hegemoniska speciesistiska diskursen en utsaga som blir närmast obegriplig, eftersom den inte går att passa in bland våra befintliga symboliska koordinater.

Vi kan förstå speciesismens symboliska koordinater som en kedja av analogier: Mat = kött = gott = naturligt = svenskt = normalt = manligt, osv. Detta är det diskursiva landskap inom vilket tanken måste navigera. Detta är kartan som verkligheten ritas efter.

Plötsliga brott i denna analogikedja, som när det ibland uppmärksammas i medierna att andra djur regelmässigt exploateras i massiv skala och att detta inte överensstämmer med våra grundläggande värderingar, skapar SYNTAX ERROR, ett fel i programkoden. Men till skillnad från datorn, som bara stannar programkörningen och spottar fram ett felmeddelande, så upplever människor inre motsättningar, ångest som måste hanteras.

Detta vet djurindustrierna och de djurförtrycksaktivister som stöder dem, och de anstränger sig hårt för att tillhandahålla ångestdämpande fiktioner: Bregottfabriken. Lyckliga grisar. Det svenska djurskyddet. Åtgärdsprogram. Med dessa smörjmedel kan de kognitiva motsättningarna hos allmänheten skjutas åt sidan och körningen av det speciesistiska programmet kan fortsätta.

Hur gör vi motstånd mot denna ordning?

Det tycks mig som att en avgörande början måste vara att förskjuta diskursens symboliska koordinater, att förändra betydelsen av invanda begrepp, att skänka ny innebörd åt de föreställningar som tas för givna.

Djurrättsrörelsen måste helt enkelt börja rita en ny karta som verkligheten kan anpassas till. Mot hegemonin, en kontrahegemoni.

Det första stora problemet som vi ställs inför i denna kamp är att speciesismen idag tar formen av djurskyddsideologi. Allt djurförtryck sker på ett eller annat sätt i djurskyddandets namn.

Per-Anders Svärd

Bortom SYNTAX ERROR – om behovet av en ny verklighet

Lämna ett svar Avbryt svar