Tack!


Jag vill bara säga TACK till alla er som kämpar för djurens rättigheter. Jag är så stolt över er alla och så glad över att vara en del av denna rörelse.

Det händer ofta att djurrättsförespråkare utpekas som ”människofientliga” knäppskallar i medierna. Men efter över tio år i den här rörelsen vet jag att verkligheten är annorlunda. Djurrättsrörelsen består av intelligenta, kunniga och engagerade människor vilkas solidaritet sträcker sig över alla påhittade och fördomsfulla gränser.

Varför är det egentligen så fult att ta ställning för rättvisa för alla?

Tänk på saken. En god förälder betraktas som fantastisk. En politiskt aktiv person betraktas som idealistisk. En människorättsaktivist ses som osjälvisk i sitt engagemang.

Och givetvis ska det vara så. Men är det inte så att det redan förväntas av oss alla att vi ska bry oss om andra människor? Hur fantastiskt är det då inte att vissa aktivister har så stora hjärtan att det rymmer ett engagemang för både människor och andra djur?

Och detta engagemang behövs verkligen: Varje minut dygnet runt dödas 90 000 djur för att bli till människoföda här på jorden. Trots att vi vet att inspärrningen och massdödandet leder till ett oöverträffat lidande. Trots att vi vet att djur har starka behov som inte kan uppfyllas i dagens djurfabriker. Trots att vi vet att människor kan leva gott på vegetarisk mat.

Att leva i det här samhället känns ibland som att ha ramlat in i en skruvad mardröm. Hur kan detta ohyggliga lidande få fortsätta när vi alla innerst inne vet att det är onödigt, grymt, blodigt och i grunden fruktansvärt fel? Och hur kan den lilla, lilla rörelse som faktiskt försöker uppmärksamma tortyren och väcka vårt kritiska tänkande bli så förtalad och häcklad?

Sanningen är att i behandlingen av andra djur och i den vettlösa kritiken mot djurrättsrörelsen ser vi hur starkt hyckleriet är i vårt samhälle. Vi som säger ”stoppa våldet mot de försvarslösa” blir över en kam utpekade som ”terrorister”, medan de som driver djurplågande företag och stiftar lagar som dömer miljoner indivder till lidande och död betraktas som ”respektabla”.

Skäms på er alla låtsashumanister som vränger all mening ur ord som ”rättigheter”, ”jämlikhet” och ”respekt” och gör dem till något som bara gäller människor.

Skäms på er politiker som pratar om ideal men sviker när det verkligen gäller.

Skäms på er företagare som tjänar storkovan på att spilla oskyldigt blod.

Ni sparkar vilt på de som redan ligger och ni begriper det inte ens. Det är för ynkligt.

Djurförtrycket är vår tids mest påträngande moraliska fråga, och kan bara jämföras med forna tiders rasistiska slaveri. Djurrättsförespråkarna är vår tids slaverimotståndare – förtalade av sina motståndare idag, men pionjärer och hjältar i morgon när samhällets ögon har öppnats för förtrycket.

Djurförtrycket måste stoppas. Och det kommer att stoppas. Tack vara alla er som vågar ta ställning mot det meningslösa våld som drabbar våra systrar och bröder i päls, fjädrar och fjäll.

Var stolta över det och låt ingen trycka ner era krav på rättvisa!


2 svar till “Tack!”

  1. Hej!

    Jag måste bara få säga, att jag blev så GLAD av att läsa din blogg för djuren och hur det ser ut här…

    Jag är själv självvald vegetarian sedan jag var barn, då jag förstod och såg med egna ögon hur djuren har det och hur vi behandlar våra djur… Jag grät, och jag mådde fruktansvärt illa av att se mamma flå kaniner och fasaner och servera till middag… och jag protesterade, ville inte äta överhuvudtaget… och jag ansågs som jobbig därav… och på sommaren på landet, så såg jag hur kor och alla andra fina djur, som jag klappat hela sommaren, får en spik inkörd i pannan av bonden… Jag såg och hörde deras dödsångest och jag själv blev fullständigt chockad och led alla kval som finns… jag minns hur maktlös jag kände mig, och då var jag bara i 6-8 års åldern… Redan då började jag avsky både bönder som föder upp djur, och jägare… Jag förstod definitivt inte hur de kunde göra så illa..

    Jag har i vuxen ålder, förstått, att vi är i en klar minoritet, vi som bryr oss, och som har empatisk förmåga i oss själva och är ansvarskännande… likaså som innehar inlevelsekänslan… (många är de som tyvärr saknar känslor, inlevelse, empati, ansvar) De tänker helt enkelt inte, och de känner inte… vad blir det då? Ja, det torde bli oförstånd… kroppar utan huvuden…

    Motsatsen till inlevelsekänslan, det blir bara dåtid och NU, någon tid framåt i tid finns inte i inlevelse hos individen, framåt är stopp komplett… Dåtid-nutid-framtid… att kunna i tanken tänka framåt och förstå sammanhang… men om inlevelse och framåt är borta och pust väck… Då blir det tanklöst och oförstånd… och därmed att kunna tänka sig in i andras situationer, vare sig det är djur eller människor finns inte… Motsatsen till empatisk förmåga, oempatisk… känner inte för andra… och motsatsen till ansvarskänslan, ansvarslös… motsats till vårdande, vårdslös… Hänsyn-hänsynslös… osv… Nu talar vi gott och ont… bra och dåligt… snälla och elaka… tänkande-icke tänkande… samvete-samvetslös osv… Tyvärr, så har inte alla sina bitar på rätt ställe… och jag har länge ansett, att ”Mot dumheten kämpar gudarna förgäves” Svårt att göra en oförståndig klok helt enkelt… Men man kan göra vad man kan och stå på sig… Vi får inte ge upp… då segrar det dåliga komplett och då är vi tillbaka på barbarernas tid… Evolutionen har gått framåt i teknik, men bakåt i mentalt… för vi lyssnar på dårar och släpper på varenda gräns här…

    Om jag får säga en sak till… så har vi släppt på gränserna i detta land för vad som är rättrådigt och sunt… vi har lyssnat på de som saknar både gränser inom sig själva och dessa bitar i sig själva, de gränslösa… Å nu liknar det ju High Chapparall här i samhället… Sikken soppa… Vi har börjat godtaga oförstånd… Det största misstag vi gör för oss… Vi släpper in idioti… och vad händer då?? Jo, vi ”friska” som har alla bitar på rätt ställe inom oss själva, vi blir smittade, sjuka, mår inte bra, och smittade av vadddå?? Jo, oförstånd och ren idioti… Alla köer och överbelastningar till försäkringskassór, läkare, psykmottagningar, sjukbidrag och förtidspensioneringar, det talar sitt tydliga språk här… och att våra 16-24 åringar mår så dåligt och köar till psyket, det är en alarmerande klocka om något!! Fullständigt hemskt…

    Vi har kört detta i botten, och vi är på väg till undergång, vi gräver en grop åt oss själva… och varför?? Jo, för att vi lyssnar på de gränslösa, oförståndiga, utan skamgränser ens en gång… och gemensamt för dem är, att de saknar känslor inom sig, och att se framåt i tid… de ser bara NUET… mer kan de inte tänka, vart det barkar, och hur deras handlingar drabbar överallt… det blir bara en överraskning när det går käpprätt fel… -Ojdå, jag tänkte inte på det… men då kan det vara för sent…

    Vi måste sluta lyssna på idioter helt enkelt… och vi måste ta fram de sunda värdena och värderingarna igen! Lyfta fram de sunda och bra… och peta bort dom dåliga… rensa i soppan… det är flugor i soppan… som blir ett getingbo… här är ju roten till allt ont…

    Ja, jag kom in på allt möjligt här… men det hänger ihop… djurens väl och hur vi behandlar dem… och jag måste få säga det, varför inför vi inte tester på de chefer som vi tillsätter i maktpositioner, och som kommer att leda andra… tester i empatisk förmåga, ansvarskännande test och därmed samvetstester, inlevelsetester… för har man dessa bitar på plats, så är man kompetent att leda andra, och de som ska ledas har lättare för att respektera denna och se upp till denne chef, och får därmed en vilja arbeta efter dennes sunda ideal, som vi mår bra av! Då får vi ned sjukskrivningarna, och all överbelastning av allting… och får fram mer trivsel bland oss… både bland djuren och människorna…

    Jag kan lova, att många är de i maktpositon idag, som inte skulle klara testet… som endast har sin tjänst och positon kommen av maktbegär och självhävdande och pengabegär… Mer klarar de inte… Och dom ska bestämma över oss andra? Klampa runt och bete sig illa kors och tvärs och gå över lik… Hemskt…

    Där börjar allt… roten till det onda… Om vi testade dem, innan tillträde, då skulle vi även få ordning på hanteringen av våra djur.. både vi människor och djur skulle må avsevärt bättre!

    Inför tester på chefer, känslomässiga tester… med sunda värden och värderingar… istället för osunt och pengar enbart…

    Tackar för ordet…

    Och jag måste återigen få säga, stå på dig… ge inte upp… ditt inlägg var toppen!! *tummen upp* Det borde finnas fler av din kaliber…

    /vegetarianen sedan barnsben… tänker själv… och har känslorna på rätt ställe i mig själv… svår att lura… men är sjukbidragstagare idag, ett problem och belastning för samhället ekonomiskt, för jag rasade ner i depression jag också… som dom andra vettiga… av allt detta dåliga… tappade sugen komplett… Det är för dåligt här… men djuren ger jag aldrig upp! Men mänskligheten tappade jag tron på.. det är för många ryggradslösa amöbor här… det är inte många som kan leva upp till hjältar själva här, vi är förblindada av helt fel värden… Det handlar om tvärtom…

  2. Genom att de mänskliga offren i propagandan förvandlades till just djur – ”judiska råttor” och ”bolsjevikiska ormar” var vanliga jämförelser – blev Förintelsen psykologiskt genomförbar. Utan denna förminskning av offren till något ”mindre” än människor hade massmördandet knappast varit möjlig.

    Just precis. Att jämställa djur med människor, vilket är samma sak som att jämställa människor med djur, är en förutsättning för att också behandla människor som djur. Det är också det som Peter Englund och Jakubowski påpekar.

    Nationalsocialisterna delade in såväl djur som människor i ”tyska” och ”främmande”, på samma sätt som Förbundet Djurens Rätt delar in t.ex. minkar i unterminkar (tama, skall utrotas) och überminkar (vilda, har kultstatus). Idén om att förhindra ”rasblandning” har i djurrättsrörelsens tappning blivit förhindra ”artblandning” — djur får icke leva i symbios med människor, på samma sätt som nazisterna ansåg att ”arier” inte får leva i symbios med ”judar”.

    Peter Englunds essä om djurskyddslagen i tredje riket (som Jakubowski hänvisar till) kan läsas här .

    En annan essä på engelska på samma ämne, med en inledning om Hitlers matvanor, kan läsas
    här .

    Anledningen till hans gradvisa övergång till vegetarisk kost (och en uselt komponerad sådan) kan man förstå om man läser detta . Symtomen som beskrivs råkar stämma in på en diagnos som är en av de enklaste att ställa för en läkare: gallsten. Han kunde inte äta ordentligt för då fick han gallstensattacker. (fruktansvärda smärtor, säger de som upplevt dem) Samtidigt vägrade han genomgå operation; gallstenar togs på den tiden bort med öppen kirurgi, vilket inte var helt ofarligt. I stället undvek han symtomen genom att äta allt mer ensidigt.

    En intressant sak med gallan är att den är helt central för omsättningen av vitamin B12. Av det B12 kroppen tar upp i tunntarmen kommer huvuddelen från gallan; levern återvinner nämligen ”gammal B12” på det viset. Vad som händer om man konsekvent undviker föda som får gallblåsan att utsöndra galla är att man under årens gång därav utvecklar B12-brist, ett allvarligt tillstånd som leder till neurologiska skador: obotliga hjärnskador. Karln blev galen — därför att han blev vegan. Vitamin B12, bioaktivt kobalamin (utan förekomst av giftiga analoger) förekommer enbart i animalisk föda. Vilka andra okända näringsämnen som enbart förekommer i animalisk föda vet ingen, för ingen kan ha en komplett lista på alla essentiella näringsämnen. (näringslära är inte färdigforskat) Vad vi däremot kan dra för slutsats vitamin B12 är att arten homo sapiens uppenbarligen är biologiskt anpassad till — och beroende av — animalisk föda.

    Camilla skriver: Jag förstod definitivt inte hur de kunde göra så illa.. Nej det är inte lätt att vara människa, i synnerhet om man försöker förneka sin natur: människan är ett rovdjur. Och där tror jag vi har förklaringen till varför vissa veganer blir så extremt aggressiva: dels har de en inre konflikt mellan sina instinkter (sin drift att ”bete sig naturligt”) visavi sina pseudointellektuella griller och riktar då sitt hat och sin rädsla mot det som väcker instinkten, på samma sätt som latent homosexuella skinnskallar blir hysteriska över bögar. Dels är militanta veganers våldshandlingar ett direkt uttryck för jaktinstinkten. De drar ut på jakt när de bränner lastbilar, vandaliserar slakterier eller hotar pälsdjursuppfödare och deras familjer i nattliga attacker. Även ”fredliga demonstrationer” är uttryck för jaktinstinkten: demonstrationer är rituella hot om våld. Vegorexia nervosa måtte vara den enda ätstörning som orsakar kriminalitet — eller världskrig och massmord, om det tillåts föras till sin yttersta logiska konsekvens.

Lämna ett svar till Camilla… Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *